Inte
jag bara gnäller känner jag. Eller känner och känner, jag gör det helt enkelt. Men jag är verkligen inte gjord för att vara ensam. Jag vill inte laga mat till - bara mig själv, jag vill inte kolla på tv - ensam, jag vill inte gå ner till stan för att köpa en bok - ensam. Jag vill inte ens åka tag - ensam.
Johan är iväg och super och jag sitter hemma som någon jäkla moral-kärring. Eller sur, fet tant iaf.
Jag räknar dagarna bara för att jag ska känna mig lite lycklig, men det hjälper bara i typ... 7 sekunder.
Men, jag måste ut, och jag måste duscha, för annars kommer jag ruttna här inne i vår fina mysiga lägenhet som jag längtat så efter att flytta in i.
Och jag måste ta någon i magen så att jag kan förhindra förruttelsen.
nej detta var ett deppigt inlägg, men jag lägger ut det ändå.
Så att ni kan tycka synd om mig i... 7 sekunder.
Johan är iväg och super och jag sitter hemma som någon jäkla moral-kärring. Eller sur, fet tant iaf.
Jag räknar dagarna bara för att jag ska känna mig lite lycklig, men det hjälper bara i typ... 7 sekunder.
Men, jag måste ut, och jag måste duscha, för annars kommer jag ruttna här inne i vår fina mysiga lägenhet som jag längtat så efter att flytta in i.
Och jag måste ta någon i magen så att jag kan förhindra förruttelsen.
nej detta var ett deppigt inlägg, men jag lägger ut det ändå.
Så att ni kan tycka synd om mig i... 7 sekunder.
Kommentarer
Trackback
