Syskonkärlek.
Jag har precis fått ett stort fett sår i mitt hjärta. Kan inte beskriva känslan. Men jag grät, och gråter fortfarande som en liten unge nu när jag precis läst ut boken "Syskonkärlek" av Katarina von Bredow.
Jag kan verkligen leva mig in i allt ihop och känna den smärta som Amanda känner när dom tar bart hennes bror-sin kärlek och låter dom inte träffas på mer än ett år, och sen att hennes bror ungefär lämnar henne så att hon kan få ett "normalt liv" och han får leva med att aldrig få vara med den som han älskar.
Usch, kan knapps sluta gråta.
Jag brukar aldrig läsa böcoker med sorgliga slut så det var väl som en chok allt samman. Eller så är jag bara väldigt blödig.
Men jag rekomenderar starkt boken!
Nu ska jag försöka sova trotts den bankande huvudverk jag fått när jag gråtig.
Usch nu får jag skärpa mig!
Jag kan verkligen leva mig in i allt ihop och känna den smärta som Amanda känner när dom tar bart hennes bror-sin kärlek och låter dom inte träffas på mer än ett år, och sen att hennes bror ungefär lämnar henne så att hon kan få ett "normalt liv" och han får leva med att aldrig få vara med den som han älskar.
Usch, kan knapps sluta gråta.
Jag brukar aldrig läsa böcoker med sorgliga slut så det var väl som en chok allt samman. Eller så är jag bara väldigt blödig.
Men jag rekomenderar starkt boken!
Nu ska jag försöka sova trotts den bankande huvudverk jag fått när jag gråtig.
Usch nu får jag skärpa mig!
Kommentarer
Postat av: raisa
usch man kan inte sluta hat/älska sånna böcker.. dom är ju skit bra men som sagt, man gråter som en bebis typ >.< eller när man får sånna starka känslor typ, kärlek, hat, glädje och sånt crap:P
Trackback
